Ännu en sorgens dag...

Igår åkte pappa och jag till veterinären med Bromsen. Det var dags...han har varit rätt dålig de sista månaderna så nu fick han somna in. Det gick över förväntan. Han var lugn i bilen trots att han nästan aldrig åkt bil innan och när veterinären satte sprutan så verkade han inte känna något utan han kurrade som vanligt eftersom både jag och pappa kliade honom på hakan och huvudet. Sedan vid 15.20 somnade han in. Min lilla söta Bromsen. Han var som en hund, kom när man ropade och följde ofta med mig ner till sjön när jag skulle fiska. Där kunde han sitta och hålla mig sällskap i flera timmar i väntan på fisken. Varje gång man tog upp kroken för att kolla masken kom han och hoppade mot flötet i tron om att jag hade fått napp. När han såg att det bara var flötet la han sig en bit ifrån igen och väntade tålmodigt vidare. 19 år blev han.

Vila i frid älsklingen min!



Kram E