Jag tycker lite synd om...
...dom som inte är inbitna sportfantaster som jag.
Var ju på hockey i Timrå i torsdags och såg Modo piska TIK. En otrolig stämning och spänning. Det pirrar i hela kroppen när man ser dom värma upp och sen när de kommer ut på planen. Det känns ju iofs ännu bättre om man är i Swedbank arena och de flesta i hallen jublar när de kommer in men även torsdagens entré var häftig. Man vet ju inte vad som ska hända under matchen. Allt kan ju hända och vilket lag som helst kan vinna. Man har samma känsla i kroppen som man hade på julaftonsmorgonen när man var liten :) Torsdagens drabbning slutade ju som skrivet med seger med 4 mål mot 0 så bättre än så kunde det ju inte bli :)
Jag gråter ju sällan men när Modo tog guldet så grät jag.
Samtidigt så tycker jag synd om dom som är inbitna sportfantaster som jag.
När ens favvolag förlorar så blir man så ledsen och tom. Jag vet att det låter fjantigt för de som inte har något lag de brinner för. Men så är det för mig iaf. Det är samma känsla om landslaget förlorar som när Sanna Kallur snubblar på häcken som när Ara blir utan guld på mattan. Men blir så ledsen så ledsen och tycker så synd om dom. Sådana gånger kan jag önska att jag inte vore så jävla intresserad av sport.
Jag gråter ju sällan men när Salo tappade fladderpucken i kvartsfinalen mot Vitryssland i OS 2002 så grät jag.
Klistrar in en bild på Michal "Zacke" Zajkowski som höll nollan i torsdags. Så söt, så söt :)
Bilden kommer från www.modohockey.se
Nu blir det käk och sedan får tiden utvisa om det blir krogen igen eller bara mys i soffan.
Trevlig kväll på er iaf.
Tjingeling!
Kram E
Var ju på hockey i Timrå i torsdags och såg Modo piska TIK. En otrolig stämning och spänning. Det pirrar i hela kroppen när man ser dom värma upp och sen när de kommer ut på planen. Det känns ju iofs ännu bättre om man är i Swedbank arena och de flesta i hallen jublar när de kommer in men även torsdagens entré var häftig. Man vet ju inte vad som ska hända under matchen. Allt kan ju hända och vilket lag som helst kan vinna. Man har samma känsla i kroppen som man hade på julaftonsmorgonen när man var liten :) Torsdagens drabbning slutade ju som skrivet med seger med 4 mål mot 0 så bättre än så kunde det ju inte bli :)
Jag gråter ju sällan men när Modo tog guldet så grät jag.
Samtidigt så tycker jag synd om dom som är inbitna sportfantaster som jag.
När ens favvolag förlorar så blir man så ledsen och tom. Jag vet att det låter fjantigt för de som inte har något lag de brinner för. Men så är det för mig iaf. Det är samma känsla om landslaget förlorar som när Sanna Kallur snubblar på häcken som när Ara blir utan guld på mattan. Men blir så ledsen så ledsen och tycker så synd om dom. Sådana gånger kan jag önska att jag inte vore så jävla intresserad av sport.
Jag gråter ju sällan men när Salo tappade fladderpucken i kvartsfinalen mot Vitryssland i OS 2002 så grät jag.
Klistrar in en bild på Michal "Zacke" Zajkowski som höll nollan i torsdags. Så söt, så söt :)
Bilden kommer från www.modohockey.se
Nu blir det käk och sedan får tiden utvisa om det blir krogen igen eller bara mys i soffan.
Trevlig kväll på er iaf.
Tjingeling!
Kram E
Kommentarer
Trackback